Lagersberg berättar - Svarta Fåret

Ibland väljer Lagersberg att berätta om händelseförlopp och saker som berört Lagersberg. En gång i tiden, om det är tillåtet att använda den gamla klyschan, ägde Lagersberg tillgång till en bil. Lagersberg är av åsikten att en blott förvaltar fordon till nästkommande generationer.

Bilen var av märket Saab och modelltypen 900i årsmodell 1985. Då bilen på sin tid tillverkades i Trollhättan, Sverige, är den att klassa som miljöbil, då transporten från tillverkningsstället inte är särdeles lång och arbetarna på fabriken till största del åt lokalproducerade rovor och betor. Bilen är också att klassa som "Fair Trade" då arbetarna enligt den svenska modellen åtnjöt drägliga löner och sunda arbetsförhållanden. Som bilden förtäljer var bilen extrautrustad med svart lackering och beige innerklädsel med svarta detaljer i form av handtag och kaffefläckar.

Detta är historien om Saab 900i, eller Svarta Fåret, som Lagersberg valde att döpa honom till.

Svarta hade en mörk barndom. Köpt av Jämtlands president blev det många norrlandsmil det första året. Under den s.k. yuppieeran under större delen av det sena åttiotalet fick Svarta Fåret över artgränserna slita hund på Guldkusten, Norrland. Efter deltagande i ett misslyckat kuppförsök år 1991 i Jämtland deporterades dock Svarta till fängelseön Gotland, där ett omänskligt slit i kalkstensgruvorna väntade. Efter en diet på vatten och bröd surnade dock Svarta till. En morgon vägrade han att starta, trots att den niosvansade katten ven över bakspoilern. Uppbogserad till ytan ställdes han på en enslig skogsväg för att invänta försurningsdöden.

Här vände det för Svarta. I skogen hittades han av några tomtar och troll, som pimpade Svarta och skämde bort honom med motorolja och ny kylarvätska. Under tiden hade Svartas mamma och pappa, en späd gammal rosthög till Daihatsu och en stor stark Saab 9000 T16 börjat ana oråd, då Svarta slutat skicka hem sina navkapslar för tvätt. I ett fåfängt räddningsförsök körde de både i diket strax utanför Örebro, då förare saknades. Svarta gick det dock ingen nöd på. Frisk och stark kördes han en morgon in till Hemse av ett gammalt stentroll från Västergötland. Stentrollets lim torkade dock snabbt i solen denna varma augustidag, vilket föranledde reparationer på det lokala dagiset. Under tiden snoddes Svarta av lokala ynglingar som ville se Stockholm.

En strävsam barnfamilj hittade Svarta olåst på gotlandsfärjan och tog honom som sin egen. Tre år senare, efter att ha givit familjen mycket glädje och gamman, kom Svarta sedan i Lagersbergs ägo. I Lagersbergs tjänst har Svarta levt opp och om. Efter många förlustelseresor runt om i den uppländska landsbygden tar Lagersberg nu dock farväl. Vi kanske ses i framtiden, Svarta!