Tidigare hade bara riktiga kameramän råd med kamera. Kameran användes då för att fotografera väldigt stillasittande mänskor. Det var gott och fint. Filmen var också väldigt dyr, så att inte vanliga mänskor, även om de hade råd med en kamera, hade råd att ta så många kort. Nu använder mänskan digital film, eller s.k. minneskort. Det är ett mycket litet kort som fungerar som film, men vanliga mänskor kan också spara musik eller varför inte ett mycket viktigt hemligt dokument på minneskortet. På minneskortet kan alltså vanliga mänskor spara vad som helst, till exempel kort på vad som helst, utom på hemliga saker, eller saker som de aldrig sett, för då kan de ju inte fotografera saken. Det kan vara bra för den vanliga mänskan med dåligt minne, alltså i hjärnan. Minneskort är dock inte helt billiga, inte som en varmkorv eller en påse havregryn i alla fall. Det fina med minneskort är dock att den vanliga människan kan radera allt som finns på minneskortet och börja om från början. Det är gott och fint.
Så nu kan alltså den vanliga mänskan spara allt som den ser i världen, om man har en kamera förstås. Den vanliga mänskan kan alltså gå sina vanliga runda och fotografera världen runt sig för att sedan nästa dag göra om allting en gång till, eller stanna hemma och titta på bilderna. Då slipper man ju göra om allting en gång till. Det är gott och fint.
Ibland åker den vanliga mänskan till Thailand. Det hör inte till vardagen för den vanliga mänskan, men väl för en vanlig mänska i Thailand, men de är så fattiga att de kanske inte prioriterar ett minneskort. I Thailand kan den vanliga mänskan ta kort på allt, och sedan vid hemkomsten återuppleva den trevliga resan.
Lagersberg brukar ibland åka till Säffle, men där finns inte så mycket att fotografera. Lagersberg ställer sig dock positiv till vanliga mänskors strävan efter dokumentation av vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar